Kasper, min lilla vän

Hej hej
Idag har det inte varit nån rolig dag. Det började faktiskt inatt. Vi gickoch la oss som vanligt när jag hörde att min hund Kasper började låta konstigt, han liksom andades tungt och skakade som ett löv. Jag sa till gubben att nu är det nåt på gång, det har hänt förr. Han blir konstig som om han får ett anfall.
Efter en stund hoppade han ner från sängen och la dig under sängen och det började låta konstigt, han släpade sig fram låt det som....
Vi somnade till slut i alla fall för det blev tyst, och i morse när jag skulle gå ner var det ingen hund som följde med och de var konstigt tyckte jag för det gör han ju alltid, vill ju ut och kissa på morgonen... Jag tänkte inget mer på det utan tänkte att han är väl trött, men efter en stund hörde jag att de dunkade i trappen så jag gick och kollade, då hasar han sig ner för trappen med frambenen och rumpan slog i trappstegen, han var förlamad!
Han kunde inte gå med bakbenen, utan släpade sig med frambenen och drog rumpan i golvet. Jag blev helt förstörd och vi ringde till veterinären i karlstad som sa att vi måste komma direkt, det var akut. Hon trodde det var diskbråck, det var tydligen vanligt hos taxar. Vi slängde oss ner till dagis med Angelina och körde till djursjukhuset i Karlstad, vi bar in han försiktigt till receptionen, väl inne så bajsar han på golvet, har ingen reflex så det bara kom. Jag grät som en idiot och mådde så dåligt av att han var dålig.
När vi väl kom in till veterinären gjorde hon lite tester för att se om han hade någon känsel i bakbenen, men det var inte mycket... Han hade diskbråck och mycket ont. Hon sa att det kunde gå att operera men då skulle vi till stockholm och operationen kostade runt 40.000 kr, men i har försäkring men det skulle ändå kosta runt 15.000 kr. Sen skulle det bli rehabilitering en lång tid framöver och det var inte säkert att det försvann utan de kunde lika gärna hända igen...
Han blev inskriven där idag så vi kunde fundera hur vi ville göra, de skulle se om han blev lite bättre tills imorgon för då kunde man börja med en annan behandling som inte är så dyr. M
Men jag tycker så synd om han, han har så ont och har haft det så länge utan att kunna tala om det för mig! Känns som det är lika bra att låta han somna in istället för att behöva gå igenom detta, han är ju nog nervös... Nej, vi får höra vad de säger imorgon.

Tack för idag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0